Nyheter

Tack till alla som kommit och stöttat oss i sommar, det har värmt oss mer än solen. Tack också till alla gästartisterna som Anders och Fredrik ordnade till Yran-veckan på Marité. Alla, för mej, hemliga gäster ska ha en stort rungande tack. Ingen nämnd, ingen glömd. Bra och gedigen insats av mina kamrater som sytt ihop detta. Nästan varje set kom det en hemlig gäst och jag visste aldrig vem det var. Bra gjort kamrater.

Allsång på skansen var också helt fantastikt. Under Dansbandskampen så vann vi en tävling som gick på webben, Allsångskampen. Priset var att leda en allsång på Allsång på Skansen. Mitt förslag var då, eftersom vi inte fick göra något eget nummer, att vi delar upp Sommaren är kort och kör vår synonym version halva låten och den vanliga versionen andra halvan. SVT nappade på mitt förslag och så blev det. Lite Combo och lite allsång. Tyvärr blev det inget snack för att plantera det hela och heller inte nåt efter, så det kändes lite snabbt allting. Även om Måns gjorde sitt i sin påa. Vi är supernöjda och längtar tills vi får komma tillbaka på Skansen och köra bägge delarna på riktigt, både en allsång och ett eget nummer. Då ni...

Märkligt hur mycket reaktioner man får när man medverkar i TV. Samma sak under Dansbandskampen, damma sak nu. Folk verkar komma i ett läge där man BÖR tycka något. Vi har kört på ungefär samma stil sedan början av 90-talet, med humor och musik som ingångsvärden. Man hör sällan negativa reaktioner, men så är man med i TV och då gäller det att vara beredd. Kolla gärna in vår gästbok, nu poppar det plötsligt upp negativa inlägg. Det positiva kommer ju mer hela tiden, mer eller mindre. Det ligger ju i sakens natur eftersom folk ändå kommit för att lyssna och då förutsätter jag att man gillar oss. Men varför kollar man på oss när man inte gillar oss? Dom som inte gillar oss backar ju i regel undan och väljer något annat, men så är inte fallet när man hamnar i nåt sorts offentligt ljus. Det är precis som att man upphör att vara mänsklig när man hamnar i rutan. Vissa kan inte nöja sej med att inte gilla oss. Dom måste få berätta det för alla.

En som valt att inte berätta det för alla är det person, som vill vara anonym, som skrev ett personligt brev till mej. Det personen valde att bara berätta det för mej. Det är poststämplat 3/8, dagen efter vi medverkade på Allsång på Skansen.

"Patrik!

Efter att ha varit på Skansen måste du väl själv inse att du är en liten amatör jämfört med "riktiga" artister. Ert inslag var ju i särklass sämst den kvällen.

Problemet är ju att du ALLTID ska larva dej. Om det vore nån enstaka gång skulle jag inte säga nåt, men du larvar ju dig jämt. Jag gick förbi på stråket (Yran, pz anm.) två kvällar när du uppträdde och hela tiden var det larv, larv, larv. Du uppmanade publiken att applådera. Gör nåt bra så kommer applåderna automatiskt.

Jag tror att framgångarna i dansbandskampen steg dig åt huvudet. Du/ni är ju bäst när ni sjunger och spelar som "vanligt" folk och inte hela tiden fjantar er. Jag vet att det är många som delar min uppfattning och tycker det är synd att du/ni är på väg att förstöra det som skulle kunna bli en karriär.

Jag skriver inte det här för att vara elak utan för att jag tycker du ska ändra attityd och bli litet som den Patrik som alla gillade innan högfärden tog över.

Sensmoral: återgå till det när är duktiga på, sjung och spela, sluta fjanta!

Hälsningar från

ett f.d. fan

som åter kan bli ert fan"

Tack för dina synpunkter. Jag ska fundera på detta och jag är ledsen att jag gjort dej besviken. Jag tror inte jag kommer att ändra på något men jag ska tänka på det. Det är väldigt viktigt att man utgår ifrån sej själv och inte någon annan. Det viktigaste är att vi har kul, då får publiken det också. Det har fungerat hittills och det kommer att fungera i framtiden.

Och med det brevet i ryggen ska jag gå in i en härlig semester fram till den 3 september. Tanke! Kolla även in Ständut Blakks gästbok, det finns några liknande inlägg... samma person? Just att det-var-bättre-förr-vinkeln.

Trevlig augusti önskar eder amatören Patrik Zackrisson

Det var en gång en familj som hette Patriks Congo och dom skulle flytta till Dansbandsland. De sökte asyl för att komma in och det fick de direkt. "Dom där verkar det vara färg på", sade man. Glada flyttade de dit och började spela. I början var det ingen som sade så mycket om dem, annat än att de var annorlunda förstås. "Låt dom hållas, vi låtsas inget om dom så slutar dom", sade man. Men ju längre tiden gick så stannade familjen Congo längre och längre, dom blev starkare och starkare. Dom blev så starka så att folk började känna sej hotade av dom. "Ska dom komma hit och ta våra jobb?"

De flesta var ganska öppna i sinnet vad det gällde främlingar men det fanns vissa fanatiker som inte kunde ta det med öppet sinne. Problemet var sådant att i Dansbandsland har allting varit som det är väldigt länge och det ville inte dansbandsfundamentalisterna att det skull bli någon ändring på. De gick till kraftigt angrepp och började skriva hotelser på olika hemsidor och till och med på familjen Congos egen gästbok trängde de sig på. Familjen tyckte att det kändes obehagligt, de förstod inte varför de var hotfulla. De hade ju bara kommit hit med goda avsikter. Att de skulle kunna berika Dansbandsland med sina erfarenheter från sitt hemland. Dansbandsfundamentalisterna tyckte att familjen kunde spela på någon av de lokala kebab-barerna och att de inte skulle beblanda sej med de renrasiga och perfekta dansbandsfanatikerna. De tyckte att familjen Congo skulle åka i speciella bussar och inte ens titta åt de stora, härliga bussarna som de riktiga dansbanden hade.

Vid den här tiden hade det även kommit ett helt nytt band som kallade sej för Jimmiez och kom från Sövlesborg. Dom hade fått hela 5,7 % i riksdans val. Han fick också fint stöd från Danskjuryn och Pia Kjaersgaard i Folkdanspartiet. Som ni ser var det inte så lätt för familjen Congo att få det att fungera i Dansbandsland.

"Dom är ju inte som vi" var det man hörde om dem. När man tittade närmare på vad familjen gjorde så var problemet att de spelade sin dansmusik på fel ställen. De spelade inte på svenska dansbanor utan på svenska ställen där folk dansade. Konservatismen var på den här tiden stark i Dansbandsland och fanatismen var i vissa delar av landet väldigt utbredd. Familjen Congo gillade varken fanatiker eller allt för konservativa människor så därför övervägde man att flytta hem till sitt mångkulturella land där det var utsikt 360 grader.

Ja, det var sagan om vad dansbandsfundamentalisterna gjorde med familjen Congo och slutet har inte skrivits än. Eftersom vi inte vet hur det slutar så får vi väl skriva slutet någon annan gång. This is not the end. It is not even the beginning of the end. But it is perhaps, the end of the beginning. På svenska betyder det: Det här är bara början!

Det blev ju en fråga hängande i luften i förra veckans Dansbandskamp. Var är basisten i Patriks Combo? Den som hittade vederbörande skulle få tusen kronor av Thomas Deutgen. Jag ska försöka att inte spräcka hans upplägg, för det borde ju komma någon sorts fortsättning, men jag kan i vilket fall tala om att Patriks Combo spelar helt live. Vi använder inga som helst förinspelade bakgrunder eller sequenser. Det man hör spelar vi här och nu. Så fortsätt leta, gå in på SVT-play och titta igen. Hittar ni basisten? Ledtråd; det är en man och han syns i bild. Titta noga.

Jag kan tycka att det är en tråkig utveckling hos dagens dansband, just detta med att det är så mycket förinpelat. Jannez spelar live. Playtones och Lars-Kristerz likaså. Det finns några exempel till men dom är inte många, tyvärr.

På åttiotalet, när detta med bakgrunder började på allvar, spelade jag i dansbandet Freeze och vi använde sequenser på vissa låtar. Det var jag som satt och programmerade i tron att publiken ville att det skulle låta som orginalet. Som på skivan. Jag tycker inte längre så. Skiva är skiva, live är live och det är bra att det är skillnad. Att banden lägger till ett lager till eller gör om låten lite grann så att det blir live. Vrider om det hela en smula. I och med att jag deltog i detta uti sequenserns barndom så ska jag väl inte säga så mycket, jag var ju med på ett hörn och skapade detta.

Hur som haver så är jag mycket stolt att vi spelar live och att vi alltid gör det. Jag spelade fel i både första och andra programmet, det är sådant som hör till och det får jag tugga i mej. Några av nerverna åkte ut i ett finger och så vips blev det fel.

Vill bara säga att jag inte ser ner på band som kör med förinspelade bakgrunder, det är deras val. Helt OK för mej. MEN, jag har väldigt svårt att förstå varför man håller i ett instrument och låtsasspelar. Någonstans då går väl gränsen, i alla fall hos mej.

Nu till förra veckans soffsittarfråga. I vår versjon av Aj, aj, aj... hade vi lagt in en passning till 70-talets dansband. Hörde ni att introt påminnde om "Lycka till med nästa kille"? Inspelad av bl.a. Jan Öjlers och Flamingo-kvintetten. Det var ingen kapning utan vi märkte efter ett tag att likheterna fanns. Men det vara bara likt, vad som däremot var meningen var den lilla trumprylen före refrängen som var från "Häng med på party". Janne Önnerud och, åter igen, Flamingo-kvintetten. Låten är skriven av Ulf Neidemar och han släppte det också på singel -71, sen var inte dansbanden sena att ta upp låten. Det är ju en låt som blivit en hit i flera omgångar; Ola Håkansson -72 och Magnus Uggla -87 och den är ju alltid en hit om man skulle spela den live, vilket händer ibland. Att vi spelar låten händer ibland, men vi spelar alltid live.

Nu på lördag är det ingen idé att leta efter 70-talspassningar för det finns inga. Däremot vore det kul om ni hittade basisten och denna veckan har vi gjort det lite enklare. Lycka till.

Nu är det bara en månad kvar tills Dansbandskampen drar igång och jag har botaniserat bland bloggar och kommentarer till artiklar var folk tycker om Patriks Combo i synnerhet och Dansbandskampen och branschen i största allmänhet. Inte alla, men dra mej någonstans vad många som är supernegativa kring årets upplaga av tävlingen. Men det är kul att folk bryr sej och att det händer saker kring programmet. Som sagt, en månad kvar och jag har redan fått frågan massor av gånger: "Ni är väl inget dansband? Jo, ibland är vi det. "Ja, hur gör ni nu då, ska ni vara roliga när ni spelar? Nej, det ska vi inte. Nåja, vi får väl se hur mycket dansband vi är. Nu till folks åsikter och jag tycker mej kunna ana att det så gått som bara är folk som är ute och dansar jämt som skriver. Jag tänker inte använda ord som insnöade eller nördar, det tänker jag inte göra. Icke! Nu till essensen.

danslogen.se:

"Det finns endast ett dansband med i år och det är Donnez resten av dom som är med vet jag inte vad man ska kalla... men absolut inte dansband iaf"

Patrik: Oj, det var stora ord. Jag kan tycka väldigt synd om Wisex när jag läser detta. De enda banden som inte är renodlade dansband är Rigo och vi i Combon. Alla andra är renodlade dansband. Bra sådana!

dansmaffian.se:

"Suck

dansbandskampen var bra men inte nu längre"

Patrik: Jag har slagit upp ordet cynisk i en synonymordbok: rå, skamlös, fräck, hänsynslös, frän, hånful, krass, känslokall, illusionslös, skeptisk, tvivlande. Ja, där ser man vad Göran Walter tyckte redan 1995 när han gav ut denna bok på Bonniers förlag.

hemsida jag inte minns vad den hette:

Göran skriver: "En undran bara, varför skall alla fungerande och bra program omändras och för det mesta till det sämre denna omgång av ett utmärkt bra program, ser ut att tyna bort, fel programledare, och showband istället för bra dansband, nej vi vill ha detta program som tidigare. Kom igen TV !!!!!"

Patrik: Ja, exakt varför? Fan, Fredrik Belfrage och Mordillio på lördagförmiddagar! Varför?

samma hemsida:

Helena skriver: "Jag håller med föregående skrivare helt och hållet! Vad sjutton har dom gjort med programmet i år?? Ser ut att bli en fruktansvärt, trist omgång denna höst. Skärpning SVT!!"

Patrik: Måste man inte äta dålig mat INNAN man kräks?

Laila skriver: "Vad är det som händer??? Hiphopp, coverband, redan etablerade band som har varit med förut???? Det är ju tur att dom har satt ut ett datum på när dansbandskampen börjar så man kan byta kanal när eländet börjar!!! Det här var synd, dansbandskampen som har varit årets höjdpunkt att titta på, och så totalskrotar dom detta program med en massa musik som absolut inte passar inom dansbandsvärlden!!!"

Patrik: Det känns lite som att kritiken än en gång handlar om oss och Rigo. Eftersom jag vet att vi ska göra bra dansmusik så kan jag bara gissa i det andra fallet. Det är ju en dansbandstävling, där man ska tävla i musik att foxtrotta och bugga till, så då är det ju det som gäller. Jag tror inte att Rigo skulle ställa sej på startlinjen för en specialslalomtävling i ett par backhopparskidor. Nej, han kommer att ha 165 långa carvingskidor som alla andra, men jag tror inte att Rigos skidor kommer att se ut som Donnez sångares skidor. Rigo har vallat annorlunda och har inte hälen fixerad. Han kanske har längre stavar, men han kommer att åka specialslalom. Vi också!

Det finns ett dansställe i Jämtland som heter Fröjdholmen och där har många, många dansband och scenartister lirat under åren, även vi. Jag läste följade på deras hemsida:

"Utöver dessa positiva reflektioner är det många frågetecken på rad, höjda ögonbryn samt djup skepsis. Upprörande inslag och "vi ställer upp för det är TV, vad som händer sen är oväsentligt och vi vet verkligen inte vad vi ger oss in på" principen är tydlig. Patriks Combo i all ära, de är bra på det de gör men att ställa upp som dansband i nationell TV, där risken för missförstånd mot ett jämtländskt koncept är stort och kritiker ej nådiga är jag rädd för att det positiva i det hela kommer ske på deras redan fulla marknad: Krogstråk, Partytält och företagsfester ej på arenor som Folkets Hus, Folkets Park eller Mimmis Loge och då blir mediabevakningen återigen riktad mot akter som inte tillför någonting och tar ovärderlig tid från seriöst menade. Att bidra med ännu mer förvirring in i denna bransch än vad det redan är känns okunnigt och girigt av SVT, precis som väntat. Tidigare har det hetat Spootlajtz och Dollies. Musiker på hög nivå men i ett helt malplacerat sammanhang och på helt fel scen i en oförlåtlig och sårbar bransch. Det ska bli spännande att se vart detta bär. Hur bär Christine Meltzer upp Peter Settmans roll?, Thomas Deutgen utan Magnus Carlsson? och vem blir nästa Scotts? Min förhoppning står till tre band och för branschens, (inte SVT's skull), hoppas jag det går så här: 

Vinnare: CC & LEE 

2:a Divine 

3:a Donnez 

Utmanare: Wisex och Elisa´s" 

Patrik: Ja, där ser man. Ord och inga visor. Man får inte glömma att Dansbandskampen är ett TV-program klockan 20.00 på lördagar och inte Folkets Park 21-01. Samma sak men helt olika. Samma sak men HELT olika. Jag tror programmet varit till stor, stor hjälp för hela branschen, inte minst för Fröjdholmens räkning.

op.se: 

Gittan skriver: "Men när blev Patriks Combo ett dansband? Ett för mej skitjobbigt cowerband. Dansbandskampen verkar bli ett program som man inte orkar titta på. Skaka fram Clas Lövgrens istället." 

Patrik: Cowerband? Cover heter det. Jaja, jag ska försöka skaka fram lösningen på alla problem: Clas Lövgrens. Jag tar det med SVT även om det är skitjobbigt, men det passar ju å andra sidan oss.

Nej, nu måste jag träna, för nu vet vi ju vilken vår första låt blir. Och till alla som känner sej träffade i pessimistskottgluggen vill jag bara säga att: Cher up, the worst is yet to come!  Patriks Combo – Ett sjujävla dansband!

Cowerkramar från Patrik Zackrisson, pellejöns och kärnfysiker 

Det finns två typer av högt uppsatta människor. Dom som är uppsatta och samtidigt inser att dom är en som alla andra och så har vi dom som är uppsatta och har fått för sej att dom är värda mer än dom andra. Vi råkade ut för ett sådant gäng på Fjällgården i fredags. Stackars dom.

Dom är 18 personer som bokat mittenbordet framför scenen och är i grunden helt rätt ute, dom är uppspelta och glada, sugna på en kul after-ski och dom hade hört oss förr så dom hade förberett sej lite på det. Alla rätt hittills. Vi drar igång spelningen och en par låtar in så blir dom lite tillrättavisade av mej. Dom satt nämligen och kastade gratishalsdukar från Jägermeister till varandra. Dom slängde inte hårt eller så men fokus drogs från oss på scenen ner till mittenbordet och deras uppsluppenhet. Sen började dom kasta halsdukarna i en hög båge så att dom skulle fastna i mitt mickstativ, som hänger upp&ner i taket. Då tittar alla på vad dom gör. Det är inte fråga om konkurrens eller så utan det är en fokusfråga. Jag ber dom sluta medelst humor. "På IKEA har dom bollhav där man kan lämna in sina barn och så får dom en nummerlapp på bröstet. Här delar dom ut Jägermeisterhalsdukar." Publiken skrattar och mitterbordet börjar kasta halsdukarna mot scenen istället. Eftersom dom inte slutar lappar jag på med ytterligare verbala smockor och det är väl just här där jag missbedömer vilka jag har att göra med. Jag går för långt. Jag insåg inte att det rörde sej om högt uppsatta människor av den senare sorten. Pojkar i 25 till 30 års åldern skulle jag gissa. Nåja, after-skin fortskrider och det är dags för min dragspelsinsats. Det är nu dom börjar gå för långt, hittils har det ändå varit ganska gulligt bus från deras sida. Vi spelar "Sportradion", en instrumental låt, och vi hinner ca 20 sekunder in i låten då en av de aderton snor min trådlösa mick ur min bakficka och sjunger med i vår instumentala låt. Vi bryter direkt och jag tillrättavisar honom, publiken börjar visa missnöje. Det är ju min mick. När jag pratar med micktjuven känner jag hur jag blir blöt i bägge skorna. Öl? I den här villervallan slänger också någon annan av de belästa aderton upp en isbit på scenen och den träffar trummisen. Stor irritation.

Jag ber att den som gjorde det räcker upp sin hand. Det tar tid men han gör det. "Vad tycker vi om folk som slänger isbitar på bandet?" Publiken buar massivt. Jag frågar om han vill be om ursäkt och det gör han. Publiken klappar händerna. Klart? Nej. Vi det här laget är tre av killarna så förbannade på mej och känner sej så kränkta att en av dom drar hårt i mej och skriker frågande om vi är så oproffsiga så vi inte klarar av lite motsånd. Han undrar också varför vi gör en sån stor grej av allt istället för att "haka på". Jag fick, av trummisen, höra att det även hade färdats Jägermeisterhasduksknyten med is i luftrummet mot scenen.

Vi kör trots allt en dragspelslåt till och försöker glömma det som hänt, spelningen börjar ta fart. Jag går av bordet och lägger tillbaka dragspelet på scenen. Då ser jag hur dom där tre, som suttit helt stilla med armarna i kors, släppa sin demonstrativt avståndstagande min och jublande flyga upp. Undertexten är typ att; äntligen slipper vi honom, nu kan vi köra. Så ställer dom tillbaka alla öl, ishinkar och shots mitt på bordet igen så att jag inte ska kunna komma tillbaka. Demonstrativt har dom värsta partyt och lägger all uppmärksamhet på varandra. Då säger jag: "Okej, jag ber er om ursäkt för det jag sa innan, jag ber tusen gånger om ursäkt. Vi respekterar er så nu använder mittenbordet mer".

Publikens reaktion är öronbedövande, buu i hundra decibel. Reaktion är ju sådan för att dom vet att "det är nu det börjar", det är ju här som Patriks Combos drag sätter in stöten. Jag byter bord och det hela mynnar ändå ut i en riktigt bra eftermiddag. I tumultet ger jag också en av dom högt uppsatta killarna mitt kort med den tanken att jag gärna pratar med dom efteråt så reder vi ut detta och att jag faktiskt känner mej riktigt irriterad. Det blev tvärtom.

Efter spelningen hänger de tre som förmodligen var mest uppsatta av dom högt uppsatta. Dom pratar med vakten och vill träffa mej och Fjällgårdens VD. Sagt och gjort. Dom sätter sej och en efter en berättar hur förolämpade och utpekade dom kände sej. En retoriker som snackade runt, runt om samma sak i en kvart och tyckte sej kunna allt, inte minst hur man är som publik. Dom hade ju fått dessa reklamhalsdukar och då ska dom väl användas, säger han med en känsla av att han har alla rätt och snart fått VDn och vakterna på sin sida? Du vill väl att dom ska användas - ni har ju förmodligen fått betalt av Jäger, säger han till Fjällgårdens kvinnliga VD. Självklart, men använd dom runt halsen eller på huvudet, svarar hon. När till sist den långe av dom tar till orda låter det ungefär så här: Vi vet hur after-ski fungerar, vi har varit på många after-skier. Vi har många högt uppsatta människor i vårt gäng, högt uppsatta jurister, viktiga personer inom årejuridiken såå..."

Fy fan, då höll vi på att koka över. Dom sitter här och anser sej vara för mer än någon annan. Tro fan att dom inte tålde att publiken skrattade åt dem. Tro fan i helvete att dom inte gillade min metafor där jag liknade dom vid barn i ett bollhav och att alla skrattade åt dom. Ingen skrattar åt högt uppsatta jurister från Stockholm. Kasta halsdukar, kasta halsdukar med is i, sno micken, hälla öl i skorna, verbalt nedvärderade mot bandet, demonstrativt lyckliga över att slippa mej på bordet och på detta så tror dom att deras ställning skulle påverka hur man får bete sej, så gör man tydligen när man vet hur det funkar.

När VDn sagt sitt och konstaterat att dom borde varit mer lyhörda på vad som hände från scenen och att det är så Patrik jobbar så händer följande:

Den långe: Ja, vi känner ändå att vi blivit så kränkta så vi vill bli kompenserade.

VDn: Vad anser ni är rimligt?

Den långe: Vi vill att ni bjuder på notan!!!

Jag lyfter i det läget på hatten och tackar för mej. Jag ber dom än en gång om ursäkt, två gånger för att få det tydligt, och säger att detta med notan ligger utanför mitt område. Det finns två typer av högt uppsatta människor. Dom som är uppsatta och samtidigt inser att dom är en som alla andra och så har vi den här typen. Bollhav!

Vad som sedan händer har jag fått berättat för mej. Dom sitter och gör antydningar om hur mycket VDn tjänar och vad dom tjänar och åter igen tror dom att det skulle ha något som helst med sakfrågan att göra och att dom skulle vara mera värda än andra. Barnliknelsen är högst relevant. Även om jag drog in, enligt retorikern, "billiga poänger" på dom så var dom helt adekvata. Hela vägen. Bollhav. Dom hotade också VDn att göra rättssak av det hela, för vi ska ju komma ihåg det att det handlar om högt uppsatta jurister som kan sin sak. Som kan allt.

Dom fick halva priset på dagens lunch dan därpå. Ingen kom. Senare på kvällen kom dom inte in på Bygget där det också uppstod verbal muskelspänning med vakterna. Samma vakter som på Fjällgården.

Eftersom dom, under vår spelning, kom på att dom skulle bli kompenserade så beställde dom in en rejäl omgång med bira mot slutet. Halva priset på lunch. Ingen kom. Bollhav.

Allt slutade för min del med att jag hade en avslutande man-mandiskusion med en av killarna, vi kan kalla honom för den knalle. Vi konstaterar att båda lägren ville väl men det blev fel. Jag bad än en gång om ursäkt för min del i detta och han hånlog och gick i vetskapen att han har rätt. Han är ju för i helvete en högt uppsatt person från Stockholm. Han gick mot utgången, halkade med skidpjäxorna och drattade på arselet. Rakt ner i stengolvet så det small. He, he...

Det blev till sist 3-0 i ursäkter. Den långe lovade att han skulle mejla mej en ursäkt. Nu är klockan 23.00 tre dygn senare och det har inte kommit nåt än. Jag tror inte det kommer någon, men jag är ingen långsur typ. Vill dom be om ursäkt för sin del i det hela så tar jag gärna emot den, ingen är sämre än att man kan ändra sej. Och jag kan säga att jag menar mina ursäkter för jag är ju ändå motorn i varför det tar fart. Men... man skrattar inte åt en högt uppsatt person!!! Tänk på det.

När man var liten fick man lära sej: "Du ska inte tro att du e nå" och "säg förlåt". Nä, man ska inte tro att man är nåt. Jo, det ska man men åtminstone inte nåt mer än nån annan, för då drattar man på ändan.

Tycker och står Patrik Zackrisson för. Glad Påsk - vi ses i Börtnan

Till sist.

1: Jag var helt nykter under hela spelningen.

2: Detta är min sida av historien.

3: Två personer ur det högt uppsatta gänget bad mej om ursäkt för deras beteende direkt efter spelningen.

4: På after-ski ska det inte vara varken bollhav eller grisfest. Inte när Patriks Combo lirar. Vill man ha det ska man söka sej någon annan stans där det passar. Det gör det nästan ingenstans.

5: Man ska inte tro att man är för mer än någon annan. Så är det med det.

Snart är det bara en vecka kvar tills Patriks Combo intar Åre och Fjällgården. Vi har repat en del sista veckorna och har en hel del nya låtar i bagaget. Det är oändligt roligt att repa när det flyter, och vice versa, och det har varit rent pirrigt sista dagarna. Earth wind and fire, Stones, Muddy Waters, Gene Vincent, The Beatles och Angélique Kidjo är bara några av mumsbitarna. För jäklar vad bitarna är mumsiga. Är "Cho cho ch´boogie" bekant? Googla, spotifya, youtuba. Varning bör utfärdas. Man blir biten av svänget och det vill inte släppa taget. Jag är drabbad. Ses i Åre.

Revyn då? Jo, den sjunger på sista versen. Bara fredag och lördag kvar att spela sen är det slut på denna månad av ynnest. Ynnesten att få spela revy för 10-11-tusen personer tillsammans med härliga människor på storsjöteatern i Östersund i en hel månad. Som vanligt får man ris och ros. I kommentarer på tidningarnas recensioner har någon varit väldigt missnöjd och tyckt att vi inte gjorde skäl för de 290 kronor biljetten kostar, medan storhopen är nöjda och jättenöjda och vissa är direkt lyriska. Tack till alla som tyckt något om revyn, ja i alla fall om ni menade vad ni sa. Positiv och negativ kritik är välkommen om den är ärligt menad. Tack!

Nu när jag sitter här och skriver har jag precis varit på min sons 18-årsmiddag med familjen. Fan, min son är 18 pannor. Helt overkligt. Han fick förresten åka Volvo duett hem från BB, dit också iochförsej. Den duetten använde jag som turnéfordon under några år och fick många beundrande blickar och kommentarer. Även några raka ärligt elaka skratt. Men jag trivdes fint med den när man bara behövde åka kortare sträckor inom länet och så, gick det väldigt bra. Den kvällen han föddes fick jag, så klart, ställa in men mina kamrater åkte utan mej. Något hände och bandet blev efter deras spelning portade på det gamorösa innestället "Restaurang Guldspisen" i Nälden. Hur fan gick det till? Kvällen efter drog jag iväg på en solospelning till Tångeråsen och spelade för skoterklubben där. Min familj fick ett fritt femårigt medlemskap. Sug på den, det var ju ändå Tångeråsens skoterklubb. I fem år fick vi utskick om klubbens olika utflykter och vad som bestämts på deras möten OCH vilka dom nya styrelsemedlemmarna var. Fem år, och jag hade inte ens en skoter! Nå, tillbaka till dagens fest. Där på matstället så slog jag vad med Emil... om han lyckades beställa mat och en STOR STARK utan att bli full i flin... skulle jag bjuda på en helkväll på O´Learys. Äh, det var väl inget kul, han klarade det hur lätt som helst. Först var vi på Eastern Palace och åt kinamat sen blev det en bira på Simon & Viktor... och inget av ställena tog leg på honom!!! Fan, då hade jag ju kunnat gått hit och druckit öl tidigare skrockade han med myndig röst. För det var ju det han blivit, myndig. Nu jävlar ska vi till Åre och dricka after-ski ihop. Mm!!! Vi kanske ses där. Om vi gör det så säg åt honom att inte bjuda farsan på mer, för jag blir så påhittig då...

Skål och tack sa: Patrik Zackrisson - farsan åt n Emil

Hoppas helgerna varit goda och givande. Givandets glädje. Själv har jag haft en fantastisk jul i Börtnan, sveriges kallaste plats, med familjen. Det blev en ordentlig invigning av min födelsedagspresent - min vedeldade bastu. Fy fan vad det är pirrigt och friskt att slänga sej ut i fyra decimeterspudersnö och kvicksilvret hånler och niger under -25. Sjukt härligt. Nu var det bara sonen som anammade den ritualen med mej, de övriga nöjde sej med att gå ut. Så tack till alla som bidrog till bastupresenten.

Fick en del julklappar men de bästa var nog inte ens menade som julklappar. Min filosofi som underhållare är ju lite åt det breda hållet. Det ultimata beviset på skön popularitet fick jag på OSD (Folkets Hus) i Östersund strax före jul. Jag är på Dawes dansskolas avslutning, min sambo Emilie leder grupper där, och när jag kommer dit en timme innan har jag med mej sallad som jag och Emilie äter. Vi d bordet bredvid sitter ett gäng ungdomar och mumsar i sej något före showen. När vi reser oss och ska gå utbrister en kille: "Kolla - Patrik Zackrisson - du är såå cool". Yeah! När de sedan blir paus går jag till foajén och tar en kopp kaffe. I salen bredvid är det PRO dans och deras paus sammanfaller med vår. Då kommer det fram två kvinnor i... ja, i pensionsåldern och öser på med beröm. Vad smal och stilig du blivit och vad duktig du är. Bingo! Så fint beröm från två ytterligheter och där ju min målgrupp egentligen ligger mitt emellan. På dessa julklappar lever jag ända till det påskar.

Den bästa givna klappen kom från mej och Emilie. Vi köpte 80 böcker och gav bort allihop. 40 st av "Den hemlige kocken" och 40 st av "Äkta vara", bägge skivna av Mats-Eric Nilsson. Vi gav bort som parvis till folk vi gillar. Visste du att en fryst färdig fiskgratängs huvudingrediens är vatten. Står det "med smak av jordgubb" så är det förmodligen inte en enda gubbe i den varan. Man kan göra vanillin av kodynga!!! Tillverkarna börjar reagera på detta. Senast när jag var på affären så jag en reklamskylt för Dafgårds färdiga frysta lasagne med den minst sagt diffusa texten: "utan onödiga tillsatser". Vem fan avgör vad som är nödigt och onödigt i det här fallet. Det är nog pappa Dafgård som gör den bedömningen, lite efter att han faktiskt vill göra en bra produkt men förmodligen mest för att pappa Dafgård vill tjäna mer pengar. Böckerna som våra vänner fick fick dom inte. När dom läst dom ska dom ge dom vidare till någon som dom gillar och bryr sej om och köpa egna om dom vill ha dom. Låneböcker! www.aktavara.org

Så är ju också Östersundsrevyn i full gång och i år är även Anders och Fredrik från Combon med. Kul, kul, kul. Fin kritik har vi fått från ÖP och LT, mest från LT. Gå gärna in och läs recensionerna. Kolla även in folks kommentarer, snacka om att smaken är som baken - bred. Vissa är supermissnöjda medan andra är precis åt andra hållet. Kul är också att sveriges största revy, Falkenbergsrevyn, spelar en av våra sketchen, "Kaos är granne med svärmor". Minns någon den? Den handlar om ett par som har affärer vi sidan av och upptäcker varandra, mannens svärmor har en nyckelroll. Den är jag mycket stolt över, ett riktigt kanonnummer. Det känns overkligt att ett Matsåpatrik-nummer spelas någon annanstans, men det gör det. Märktes det att jag ville vara lite som Hasseåtage där? Jo, det ville jag också, men det är jag inte. Mats Eklund och jag alltså.

Sist vill jag hylla vintern och kylan. Hurra för riktiga vintrar, riktiga matvaror och riktiga fans.

Nä, nu räcker det tycker: Patrik Zackrisson, E-reducerad underhållare

Det är tur att man hållit på ett tag när man läser vad Mattias från Frösön tycker om mej, så man inte tappar självförtroendet fullständigt. Efter premiären i Vigge på vår show ”Skicka hem oss till Börtnan” sätter Länstidningen in en bild och en text angående detta. Nuförtiden kan ju folk kommentera artiklar och det gjorde Mattias från Frösön. Citat: ”Ja,skicka hem dem till Börtnan....är ganska trött på PZ..han syns o hörs ju överallt--- Ta ett sabbatsår eller nåt.”

Någonstans kan jag tycka att det är skönt att någon törs tycka så. När man är ute och spelar så är man ju oftast på en plats där folk valt att se en. Folk är alltså positivt inställda redan från början. Kul! Kul show! Fan va bra ni är! Vart fan får ni allt ifrån? Jag har vart på sååå många after-skier och det här var nånting helt nytt! – Det är ju det man oftast hör, för, varför skulle man gå på oss och sedan tränga sej fram och säga hur dåligt det var. Då väljer väl dom som inte gillar det att inte går mer. Enkelt. Folk är ofta rädda att säga vad dom tycker. Folk är positiva, nästan även om dom inte innerst inne gillar det, för va fan ska man säga? Tjena grabbar, risig show! Jag mötte en man härom året, en gammal granne, och vi började snacka om Östersundsrevyn (Den revyn jag är med i). Han tyckte att det var bra och proffsigt men… han tyckte det var för mycket under bältet. Jag kan verkligen uppskatta sådana diskussioner om dom är konstruktiva, kreativa och informativa. Varför? Hur då? Berätta! I det fallet är det ingen fara att vara ”negativ” utan bara utvecklande. Folk är i regel väldigt nöjda med vår revy, även om dom flesta tycks tycka att det nog var strået vassare ifjol. Man får säga vad man tycker.

Men om en person, som jag ”syns och hörs överallt”, vad ska man göra. Vad ska jag göra? Vad ska den som lyssnar och tittar göra? Eftersom vi spelar en hel del i länet så förstår jag att vissa tröttnar på att höra den här rösten överallt. Ibland är man på radion och pratar, sen är det en spelning på Yrans krogstråk, sen en firmafest på Gamla teatern, sen en TV/radio-reklam ochsåvidare. Vissa tycks krocka med mej/oss överallt och vissa har ingen aning om vem jag/vi är. Konstigt. Jag har för min egen del varit orolig för att tjata ut mej i ungefär femton år och det har varit en ständig drivfjäder att åtminstone försöka förnya sej. Jag har ständigt under dessa år varit restriktiv att ta på mej reklamjobb och liknande just av den anledningen. Sen har det blivit en del ändå. Så är det. Det ligger ju en svår balans i att synas utan att folk lessnar och ändå synas så att folk vet att man finns. Jag fattar att folk tröttnar på den här rösten mellan varven men… tänk på mej då som får lyssna på den jämt.

Som tur var skrev en annan person ett svar på Mattias kommentar: ”Jag såg premiärshowen, fart, bra musik, humor, klart sevärd!!! Mattias du behöver inte gå när de uppträder, det finns oftast fler akternativ att välja mellan.” Tack!

Ja, är det så att det finns fler alternativ (eller akternativ)? Om man på firmafest på firmafest och på representationskväll efter representationskväll och 50-årskalas och bröllop och överallt får höra Patrik Zackrisson eller Patriks Combo, har man då fler alternativ? Nja, då kan man nog tröttna ur. Jag är med dej Mattias men nåt sabbatsår är nog inte aktuellt iochmed att jag inte vet vad jag ska försörja mej på. Jag kan inget annat. Jag gick HK (Handel och Kontor) på gymnasiet och det enda som jag i dag lejer bort är bokförningen, det jag utbildat mej inom. Jag kan inte ta nåt sabbatsår. Om man är less på en restaurang och dess mat ber man ju inte restaurangen stänga ett år, man går ju någon annan stans och äter. Jag brukar för min egen del inte klaga allt för mycket på dåliga TV-program, inte så länge jag har en fjärrkontroll och alternativet att välja public service. Om vi lovar att förnya oss allt vi kan och du Mattias väljer annan underhållning i den mån du kan så hörs vi om ett år och ser vad som hänt. Välkommen tillbaka.

Man kan ju också komma ihåg, till vårt försvar, att hur mycket vi än förnyar oss och kopplar nya grepp så önskas ändå nästan bara ”Tom Jones”, ”Mo-Börtn”, ”John Hedman” och ”Suspicious minds”. Vilket vi iochförsej gillar.

Sen vill jag bara tacka alla som nominerat mej till den årliga utnämningen av ”Årets Jämte”. Jag har tydligen fått flest nomineringar och det känns helt overkligt. Observera att detta bara är nomineringar och inget röstningsförfarande. Men ändå, tänk att lilla jag från lilla Börtnan är den som jämtarna och härjedalingarna skickat in mest förslag på. ”Utmärkelsen går till den länsbo eller de länsbor som under året varit ett gott exempel på optimism, framåtanda, stridbarhet, klurighet och alla andra goda egenskaper som präglar vår provins.” Med tanke på hur vår höstturné runt landet gick så är ju är ju i alla fall optimismen garanterad. Vilken flopp! Men det är klart att framåtanda, stridbarhet är ju saker som krävs för att ta sej ut ur länet på turné, och det gäller även inställda gig. Vi försöker ju ta oss utomläns för såna som Mattias på Frösön. Det var väl klurigt. Så, då var alla kriterierna med.

Tack till Filip i Per-Gunnarz för ett fint snack, ursäkt emottagen och tackad för. Filips MiniCombo är storartade i dialogen.

Tackar som ödmjukast gör: Patrik Zackrisson, heltidsarbetande musikant och pratkvarn

2009-11-01
Holiday Club, show och telefonlån
Efter allt strul med affischer och annonser i samband med showen siktar vi nu in oss på 15-16 november på Storsjöteatern. Vi är i gång med lokal marknadsföring och det har redan sålts ca 100 biljetter. Fint som sablar. Ja, inte som i svordomen "sablar" utan som svärd i pluralis - "sablar". Vi längtar.

Den första av våra åtta helger på Holiday Club i Åre är till ända och det smakade mer. Ja, inte mer som i drycken "Mer" utan som i ytteligare - "mer" alltså. Vi körde dinershow för ca 120 norrmän och 10 svenskar. Dom förstod skämten riktigt bra, tycker jag. Svenskarna alltså. Norskarna däremot... Nej, det gick jättebra. Vi körde ju en internationell julshow. En julshow som är anpassad även för folk utanför EU. Så att även ett åkeri från Meråker ska hänga med. Det känns lika internationellt som en potion pölsa med mycke pärer.

Såg Per-Gunnars på Dansbandskampen. Dom skötte sej fint och spelade svängigt och riktigt bra. Jag var road av deras framträdande men det fick mej även att ställa en fråga. När hyllar man och när snor man? Kort bakgrund:

I Per-Gunnars är ju de fyra killarna från "Filips MiniCombo" med och lirar. Filips MiniCombo är väl något av att tributeband till Patriks Combo och dom har lyckats riktigt bra med detta. Dom har basen i våra låtar och säger liknande saker mellan låtarna, skämtar på liknande sätt och har likadana scenkläder som vi och likadan synt med en likadan telefon på. So far, so good. Nu till min fundering. Även Per-Gunnars lånade nu Patriks Combos telefonidé och körde den i TV så nästa gång någon, som såg Dansbandskampen, ser oss kommer dom att tänka att vi snott det från Per-Gunnars. Jag tycker ju självklart att man ska inspireras av andra men man ska inte sno. Om man läser upp en dikt på ett bröllop ur en bok och ger sken av att man skrivit dikten själv, känns fel, men att göra det med korrekt källadress, känns rätt. MiniCombon gör ju, hoppas jag verkligen, tydligt för sin publik att dom hyllar oss genom att köra vår grej ganska rakt av och då är det helt i sin ordning, men det gjorde ju inte Per-Gunnars. Eftersom grabbarna bara är inne på sina artonde år blir jag inte arg eller ens sur utan det handlar bara om att lära sej att tänka igenom sakerna på ett bra sätt. Det är en hederssak. Jag vet inte om jag har rätt i mina funderingar men jag vet ju i alla fall hur jag känner. Men, åter igen, när hyllar man och när snor man. Orginalidén till telefonen är inte min, den är Morgan Jönssons, trummisen i Ständut Black. Vi spelade ihop i nio år på 90-talet i ett band som hette Hysterix, där även Anders var med, och den där telefonen har legat på min synt sedan 1992. Morgan har även byggt den... såå, är jag mannen att dömma?

Gränsen mellan att inspireras och att sno är många gånger hårfin och jag vill även säga att vi i Combon är med MiniCombon och hjälper gärna till med olika saker. Så har det varit förut och så hoppas jag det ska fortsätta vara. Vi gillar ju er! Men än en gång så gjorde Per-Gunnars riktigt bra ifrån sej i Strängnäs. Lycka till med dansbandandet i fortsättningen.

Förresten så blir man ju ständigt avrådd från telefonlån. Det är ju så hög ränta på sånt, så i slutändan blir dom så dyra.

Lev fint!

Patrik Zackrisson, dansbandsälskare
2009-10-19
Barnsjukdomarna tar över
Umeå 30, Sundsvall 11, Gävle 0, Uppsala 0, Bollnäs 0, Falun 2, Örebro 0,Karlstad 8, Kristianstad 50, Falkenberg 2, Jönköping 0. Detta är inga temperaturer. Det är sålda biljetter i respektive stad. Vår höstshow säljer icke. Det säger väligt mycket om oss och vår publik. Vi har fått en rejäl knäpp på näsan vad det gäller så många saker. Först och främst måste vi lära oss att nå ut med budskapet. Affischer, annonser, hemsida, facebook (combo fanclub), tidningar, radio. Vi måste göra ett betydligt mer grundläggande arbete på den fronten. Vi vet ju att vi har tusentals fans runt om i landet efter alla spelningar vi gjort genom åren. Det är ingen tvekan. Men vi måste lära oss att hitta till dessa fans när det är dags. Alla spelningar, utom Umeå och Vigge, är inställda och det får dom inte vara.

Just nu vet vi inte ur siffrorna i Örnsköldsvik 27/10, Sundsvall 28/10 och Umeå 29/10 ser ut men... det ser mörkt ut. Kommer det bara några stackare så kör vi men fortsätter det så här så är det bara att packa ihop och åka hem eller alternativt inte åka och packa upp alls. Timesaver. Fan, vi som är så nöjda med vå show "Skicka hem oss till Börtnan". Man kan vara bitter på att inte folk går men vi kan bara skylla på oss själva. Så är det med det.

Kristianstad var ändå helt okej med sina 50 sålda men då kan man inte åka över 200 mil när Falkenberg och Jönköping var iskalla. Fan vi ville ju så gärna. Tack Conny för all din tid och möda. Om alla vore som du vore hela Sverige på våra shower. Trångt men mysigt och ekonomiskt fördelaktigt för oss. Eller inte för Conny hade vi tänkt bjuda. Lite samma med Järry och Dick i Umeå, det ska vi göra nästa gång.

Gå med "combo fanclub" på facebook. Så hittar vi er som vill gå lättare. Bättre borde det bli på Storsjöteatern den 15-16/11.

Tackar gör Patrik Zackrisson, fd stor rockstar och superhjälte

2009-10-06
Succé i Vigge och Umeå!
Man ska inte vara för självgod i landet lagom, men... Fy fan vad nöjda vi är med "Skicka hem oss till Börtnan"-Showen. Fy fan. Som alltid finns det massor av detaljer som kan bli massor bättre och så vidare, men... Fy fan vad nöjda vi är med "Skicka hem oss till Börtnan"-Showen. Fy fan. Och så ska vi vara med på Rix-FM och Morron-Zoo på torsdag. Fy fan vad nöjda vi är med det. Fy fan.

Ja, nu var premiären över. Fredag och lördag i Vigge och söndagen i Umeå. Fantastisk publik och självförtoendet på topp. Det var bra med folk i Vigge bägge kvällarna och vi funderar på att köra flera kvällar där nästa höst men det återkommer vi till. Tack till alla vanliga vänliga människor där och särskilt Jan Hammarlund som var överallt hela tiden. Tack och på återseende. Innan turen till Umeå så var det mycket nerver. 30 sålda biljetter kändes tungt. Köra en show utanför länet där vi, för första gången, hyr en teater själva kändes gruvsamt. Hur ska det tas emot när det är halvtomt. Eller snarare 6/7:s tomt! Men då dyker där upp 30 superpositiva umebor och fyller hela, 1/1, salongen med skratt och applåder. Då blir man ännu mer självförtroddstyrkt. Bra ord va? Tack vare två långa rödhåriga basketprofiler med ett förflutet i allsvenskan kom det ändå några tappra utan varken affischering eller annonsering. Tack för att ni är så hotfulla när ni tvingar dit folk och att ni dessutom fick folk att betala. Vi bestämde genast att boka en en dag till där på Sagateatern, 29/10, och då tusan ska det bli fullt. Eller åtmistone bara halvtomt. Eller kanske 5/7:s tomt. Kom igen Ume, kom igen!

På det tråkiga kontot är att vi måstat ställa in flera spelningar denna vecka pga publiksvek eller snarare att vi lyckats hålla spelningarna hemliga för publiken. Affischer och annonsering och hela fan har tjorvat och vi har pratat om varandra hela tiden. Eftersom detta är vår första turné i egen regi så har vi haft både röda hund och vattkoppor men även scharlakansfeber och kikhosta. Vi klarade oss däremot från tredagarsfeber och hand-fot-munsjukdom eftersom vi faktiskt fick ihop en show och att den faktiskt kommer att åka till en hel del städer.

Vi är, som ni ser, väldigt beroende av dej som läser detta. Tipsa dina vänner och släktingar i dom olika städerna och be dom att gå. Beordra dom. Säg åt dom att gå. Nu ska det slängas in annonser i varje stads tidning och affischer postades igår. Bra va?

combo fanclub är facebooks bästa vän just nu, om man vill veta mer om vårt turnérande. Gå med där du intresserade och unvik den vännen om du är ointresserad. Enkelt!

Ett eller två nerslag i Stockholmstrakten är på G, vi får se hur det löser sej med lokaler och folk som vill gå.

Imorgon bitti är vi i Sundsvall och spelar live i Radio-Gulds morgonprogram. Lyssna, lyssna. På torsdag morgon är vi i Stockholm och spelar live på Roger, Titti och Gerts Morron-Zoo. Lyssna, lyssna, lyssna.

Välkomna till "Skicka hem oss till Börtnan" önskar: Patrik Zackrisson

2009-09-15
Biljetter och Cypernbröllop
Vi börjar med biljetterna till vår show. Det är bara Kristianstad som det hänger på just nu, sen kommer hela turnéplanen ut på... TICNET. Vilken dag som helst. Nu är vi på rull ordentligt. En hel del roliga prylar är på gång i form av låtar och udda sättningar. Mums var ordet! Vi kommer att beröra ämnen som Kärlek, Pest eller kolera, Bilhandlare och Olycklig finsk kärlet...

Jag berörde tidigare att vi skulle på träningsläger en vecka men det var bara en täckmantel för ett hemligt gig. Nu är giget över och då kan jag avslöja att vi varit på Cypern och spelat på det sjukaste man skådat. Ett tredagarsbröllop där pengarna inte var någon trång sektor en enda sekund eller ens en tusendeldel. Att beskriva det blir bara löjligt samtidigt som det inte är min uppgift att berätta om vad som hände för det var ju trots allt en privat fest. Ni som vet vilka det var vet det och ni andra kan väl, som dom klättrande och hoppande Cypriotiska papparazzifotograferna, tro att det var ett svenskt kungabröllop. Men vi vet för vi har kännt dom länge. Allt började med att Masse från Vigge blev "Årets goknul -94" i Verbier och på den vägen är det.

Vi har naturligtvis vetat detta ett bra tag för att kunna bli inbokade. Det hela har skridit med stor sekretess och ett hemlighetsmakeri. Inget, absolut inget får läcka ut. Inte vilka som medverkar, vart vi ska eller ett jäkla dugg. Jag berättar det ändå för dom närmsta i stort förtroende. Sambo, son och farsan. Fan, festen är ju mitt i älgjakten. Jag måste ha en riktigt bra anledning för att i denna heliga tid ha giltigt förfall. Jag berättar att jag ska få se The Temptations. Åh, fy fan va kul, säger farsan. Men det är superduperhemligt. Av alla inblandade så ska inte jag vara den det brister på. Med superduperhemligt menas i mina ögon att man inte säger det till någon, möjligen till morsan för hon är tyst.

Så kommer då jaktveckan och dagen innan själva jakten åker jag och min sambo ner till medelhavet. Måndagens älgjakt drar igång och allt är frid och fröjd. Det är bara det att vårt jaktlag, Galbergets jaktlag, har fått besök av Östersundsposten. Dom ska göra ett repotage från just vårt jaktlag denna jaktpremiär. Fotograf och reporter hänger med farsan på pass och vips... så står det i tidningen var detta superduperhemliga bröllop ska äga rum.

Ja, men snälla lilla festfixarproducenten, som redan hört att det står i dagens ÖP, du sa faktiskt bara att det var hemligt... inte nånting om att vi inte fick sätta ut det i tidningen. Trots att festfixarproducenten säger att det är lungt så kändes det både i mitt bröst och i farsans.

Farsan, i sin tidningsiver, tänker ju bara att om hans son har åkt... så har alla åkt! Pappa, jag älskar dej. När nyheten nådde brudparet skrattade dom och tyckte det var väldigt roligt. Dom är så jävla avslappnade och sköna. Lycka till och tack för härliga dagar.

Patrik Zackrisson, ovitare än på länge

2009-09-04
Nu repas det för fullt
Nu har vi kommit igång ordentligt med vår höstshow, en veckas rep har tillryggalagts. Nya låtar, nya nummer kommer att blandas med gamla hits. Igår fotade vi för nya affischen och västarna som köptes i londom blev mirakulöst tuffa... eller fina. Nu väntar fyra veckors repetetion och några få strögig. Det är en fantastisk resa att följa ett nummer från en ide likt en liten fjällbäck, via repetition i en å, för att sedan utveckla det hela vidare till en älv och till sist få forsa ut i havet och möta publiken. Det börjar smått kan sluta hur stort som helst, vi styr. Det kan även göra tvärt om börja storslaget i huvudet och bara bli en liten ordvits i slutändan och det är just detta som gör skapandet så fantastiskt. Det finns inga gränser. Det finns inga ramar... jo, vissa, men ändå inte. Humoridéer och musikidéer har samma väg fram. Vissa är omedelbara och kommer direk medan vissa för man böka och vrida och vända på tills man ser vad dom föreställer.

Jag vill här och nu be er alla som gillar Patriks Combo att stötta oss på höstens turné. Vi arrangerar själva, vi står för risken själva. Vi är helt i händerna på att ni kommer annars går åt helvete med ekonomin. Vi vill ju göra detta för oss själva och för er, vi trivs ju så bra ihop. Om vi lägger ner fem veckors repetition på er så lägger ni ner en kväll plus biljettkostnad på oss. Vi vill ju så gärna visa för er vad vi har kokat ihop. Kort sagt: Kom om ni gillar oss.

Ni som sett oss i Åre på after ski på Fjällgården kommer att även att få se en mer textbaserad sida och en egnalåtarbaserad sida. Tanken är att det ska börja i en mer lyssnande sida och sluta i en mer ståuppibänkradernasida.

Inom kort kommer även Radio Börtnan dyka upp hos Rix-Morron-Zoo. Vi ska köra en omgång glada inslag i höst. Lyssna in detta gott folk.

Nåja, jag lovade i förra krönikan att skriva om de sämsta vakter jag träffat på, dom på Pite Havsbad men... jag spar det till ett bättre tillfälle. Jag måste gå på lunch med mamma nu och jag är redan sen. Förlåt mamma. Nu måste jag dra. Imorgon åker vi på träningsläger i en vecka. Höres!

Lev fint önskar eder Patrik Zackrisson.

2009-08-20
Yran, Revy-SM och 40 årskalas
Först tack alla som kom och såg oss på Marités trädgård under yranveckan. Vi lyckades med vår utmaning, att underhålla i sammanlagt ett dygn utan att upprepa en enda låt. 30 set x 48 minuter blir ett dygn! Vissa set blev riktigt bra, som julpasset till exempel. Vissa blev åt det mindre lyckade hållet, men va fan, det gick ju. Vi lovade ett dygns underhållning, inte ett dygns bra underhållning vilket är en ofantlig skillnad om man ska uttrycka sej försiktigt. Och det ska man. Vi i Combon skulle här vilja tacka alla gästartister, ingen nämnd ingen glömd. Sillen. Största succén gjorde nog ändå Jacke Torkelsson från Glen men sin Sametös. Tack &så till Marité för att dom betalade ut det gage som var förutbestämt. Tack. Tack, naturligtvis, mannen med mustaschen som antecknade alla låtar och höll koll på tiden samt pratade om allt möjligt hela tiden, även när vi repade eller planerade nästa set. Tack. Åke Eriksson har bra koll ändå, det måste man säga. Mest tack av alla ska publiken ha, ingen nämnd ingen glömd. Sillen. På eftermiddagen den 25 juli regnade det och framför oss sitter det likförbannat en trogen skara och lyssnar. Först var vi grymt imponerade av deras hängivenhet men sen visade det sej att det var älgjägare som var på träningsläger. Kallt, regnigt, drickades alkohol. Logiskt!

Sen har jag varit på Revy-SM. Det enda SM i världen där det nästan bara är amatörer som ställer upp. Det är som gamla fina OS-andan, som den var förr. Inga proffs alltså. Vi tävlade i två klasser men blev tyvärr utan SM-tecken, men det var kul som ändå. Inte minst för att vi dansade ringlekar ute i vattnet på nätterna. Första natten ljudligt och glatt för att sen bli haffade av Pite havsbads ordningsvakter. Andra natten viskandes och glatt. Tredje natten blev jag och min kompis Jonas utslängda från Pite havsbads pub för att jag bar honom, ungefär på samma sätt som man bär ett trött åttaårigt barn när det är trött. Han saxade mej om midjan och lade sitt huvud mot min axel. Jag höll om honom och klappade på hans rygg. Vi stod helt stilla och lyssnade på bandet. Vakten valde att lugna ner oss istället för att dämpa grisfesten framme vid scenen. Jag ska återkomma i detta ämne nästa gång, för det var de sämsta vakter jag någonsin stött på och då har jag ändå spelat på krogar och tillställningar sedan -86, på heltid. Grattis Piteå. Tack för ett i övrigt jättefint arrangemang. Jag har vakternas vaktbricksnummer och det skall redovisas i nästa krönika.

Jag har även haft ett femdagars kalas i Börtnan. Jag vill här och nu tacka alla, alla, alla som bidrog med bidrag, presenter och sin tid. Ingen nämnd ingen glömd. Sillen. Jag känner mej så ofantligt sedd och uppskattad av alla som jag aldrig gjort förr. Ni alla gjorde min vecka oförglömlig. Måste ändå nämna Emil som styrde upp baren och Emilie som dukade och plockade. Brorsan och Malin i Baren, Elin och Emma i disken/baren. Särskilt måste min mor och far nämnas för utan dom hade det aldrig gått. Dom lade en stor del av sin semester för detta. Dom hann få allt på plats och mitt upp i detta var ett avlopp tvunget att bytas. Då kommer en förbannad och högljudd granne med en anmälan och grävaren blir stående i fyra dagar. Irriterande när semestern är begränsad. Kommungubbar på plats konstaterade bara att det var första gången dom fått in en anmälan där den som blir anmäld vill göra rätt. Lägg därtill ett servitut som är i sin ordning. Nåväl, det blev en mycket lyckad vecka detta till trots. Tack till Jacke Torkelsson som skötte sej så fint men som tyvärr var tvungen att avvika sista dagen då någon hällt i honom lite för mycket vin tidigt på den sista dagens morgon. Fråga: Dricker man överhuvuttaget vin direkt när man vaknar, när man har en flerdagars? Nej, icke! Skit också, det var ju så nära. 4 av 5 dagar. Jacke är chef!

Orden på allas läppar var ändå: Tommy John och Maten. Tommy är och förblir den ende i sin liga med sin fantastiska energi och närvaro/onärvaro. En perfekt blandning mellan Tom Jones och Emil i Lönneberga, Albert Einstein och Kråkstorparn. Tack. Maten kommer från Draupners i Svenstavik och är lagad av Lampoon med hjälp av hennes son Alex och min jaktchef Micke Zackrisson.

Lev nu ett så vakt- avlopp- och vinbjudnings-fritt liv ni bara kan tycker Patrik Zackrisson drygt 40

2009-07-17
Ny CD
Nu är vår nya CD här och den är rykande färsk i och med att den är ny. "I fäders spår för framtids dragspel" är en superuptoodate dragspelsskiva och ligger helt rätt i tiden. Som vanligt har vi blandat humor och allvar till en typisk men ändå helt ny Combo-mix. Har man sett oss spela så känner man igen spår som "Skicka hem oss till Börtnan", "Mucho gusto" (Sportradiosignaturen) och en "Roland Cedermark-imitation". Den helt nya superhitten "På en decimeters djup" kommer ett bli en Combo-klassiker. Annars jävlar! Hela Yranveckan kommer att bli ett enda långt releaseparty. Vi finns, som vanligt, på Marités trädgård.

2009-02-01
Tiden går fort när man har roligt
Nu har det gått över ett år sedan jag skriv sist. Det har sina långrandiga och smårutiga skäl, för jag har haft ett tufft år på det privata planet men nu är jag tillbaka och glider fram över lustens kullar och kreativitetens ängar. Allt har sin lilla tid och mening även om allt inte kan/bör/vill/törs förstås. Tiden går fort när man har tråkigt.

Nu står vi inför en ny after-ski-säsong på Fjällgården i Åre, det kittlar. Allt äv väl lite som vanligt förutom några nya hissanordningar i taket och att vi sedan sist bytt gitarrist. I April i fjol slutade Thomas Weije för han vill vara mer den familjefar och grafiker som han egentilgen var. Fredrik Magnusson, som varken är familjefar eller grafiker, tyckte att platsen som gitarist i PC var en finfin plats för honom. Och vips hade jag och Anders en ny lekkamrat. En vinn-vinn-vinn-situation alltså. Alla glada.

För den som hinner läsa detta i tid kan vi puffa för tisdagens begivenhet. Rix-Morron-Zoo sänder ju från Tott i Åre hela veckan och på tisdag morgon kommer vi i PC att medverka vi åtta snåret. Vi har ännu inte bestämt oss för om vi ska köra en Rockabilly-sättning med slapstick-ståbas eller om vi ska ta med en elogel och spea lite orgeljazz. Bägge känns ju helt rätt i denna komersiella högoktaninga temposhow. Dragspel kanske??? Vi längtar iaf till att vi ånyo får träffa våra goaste vänner Greger, Kicki och Bert. Vi älskar er!

I lördags var jag med om en märkligt mättande begivenhet. Cocosbollätartävling. Vi hade en liten fest med Östersundsrevyn, där jag är med, och vi skulle tävla lite. Det var egentligen ingen tävling utan mer en certifiering. Det finns en man som vi ett tillfälle har myntat dom klassiska orden: "Jag anser mej själv vara en riktig hårding, en gång åt jag 32 cocosbollar". Fy fan va hårt. Vilka vill certifiera sej som en riktig hårding? Fyra man på start linjen. 32 uppradade cocosbollar. 20 sekunder per boll. 10 minuter och 40 sekunder. Dom första fem sex bollarna var inga problem men sen kom fan och la sej i. Trögt är årets understatement. Efter sju minuter knäppte jag upp västen, precis som om det skulle hjälpa ett förbannade dugg. Efter åtta tog jag av både väst och skjorta. Det hjälpte inte heller men det blev liksom svalare. Efter full tid räknade tävlingsledaren ihop att den som kom sist hade ätit under 10 st, trean drygt 10 och jag och min son Emil kom lika på 14 bollar var. Då blev det en skiljeboll. Våra av djävulen uppstoppade tvärstinna bukar buktade både utåt och inåt och framåt och bakåtoch åt och åt... Både jag och Emil kännde i slutet hur vikingaskeppet på Gröna Lund var i våra socker-äggvite-besatta magar. Bara en till... Jag tog den och vann. Grattis Patrik. Men sen åt Emil en iaf och det fick bli lika. Grattis Emil. Och idag säger vi grattis till dom i vår omgivning. Det bubblar. Ingen blev hårdingcertifierad. Vi hamnade nog ungefär på en cocosbolls hårdhet.

Vid midnatt var det också dags att gratta Emil som fyllde 17 år. In med skumpa och grattulationer. För visst får man dricka det när man är 17, va? Förresten så det enda man fick skölja ner cocosbollarna med var starköl. Vilken smakupplevelse. Starköl och cocosbollar - fin kvalitetstid med grabben.

Tack för att du läste // Patrik Zackrisson

2007-12-14
After ski När? Var? Hur?
Många är dom som frågat om vi inte skulle kunna lägga ut vår spelplan på hemsidan. Vi är av den åsikten att; vill man se oss så får man också leta upp oss först. I vinter tänkte vi gömma oss i fjällen. Vi kan avslöja att vi kommer att vara på ett gömställe nedanför trädgränsen. Det har varit vår plan hittills, men nu har vi ändrat oss. Vi är nämligen inte sämre karlar än så. Vi ska nu försöka redovisa våra gömställen offentligt. Se upp för här kommer ställena ett efter ett och vi börjar med att besvara frågorna När? och Var?

25/12 - GIII, Östersund - Juldagsröj

28/1 - 16/2 - Fjällgården, Åre - After ski

8/2 - 16/2 - Torgtältet för skidskytte VM, Östersund - Middagsshow

20 - 27/2 - Lindvallens Wärdshus, Sälen - After ski

10 - 15/3 - Strömsund

31/3 - 12/4 - Fjällgården, Åre - After ski

Frågan Hur? vill vi i dagsläget inte gå in på, då man ju aldrig vet vad som händer när vi spelar. Vi kan ju plötsligt ändra oss och det är vi inte sämre karlar än.

Patrik Zackrisson, språkforskare och meningsbyggare.

2007-10-23
Väldens barn och nykterhet
Tjo flöjt i lingonrasket.

Nämen, vad hände nu? Satt jag mej ner och skrev, va? Tog jag mej i kragen, va? Men va hamna ni på för kalas? Va? Jo, nu ska det bli berätta av. Lite grann iallafall.

För någon fredag sedan auktionerades vi i Patriks Combo ut till förmån för "Världens barn" i Radio Jämtlands program Väckarklockan. I början på veckan fick folk bjuda via nätet. Man bjöd alltså på en spelning på fredag lunch! Budgivningen gick till en början mycket trögt, 500 kronor. Då bjuder en annan en tusenlapp!!! Nästa 2000 åsså 4, 5 och sex tusen. Detta var torsdag fem minuter innan Väckarklockan slutade för dagen. Då ringde jag själv in och bjöd 10.000 friska. Nån måtta får det lov att vara. Jag tänkte att jag bjuder in oss och sen spelar vi i replokalen och ingen jäkel får höra oss. Alternativt, säner vi spelningen, som planerat, i radion och spelar bara skitlåtar. Hela torsdagen gick det jinglar om morgondagens auktion och hela dagen trumpetades mitt namn ut i och med att jag ledde budgivningen. Bra reklam! Att bjuda 1000 eller 2000 är dålig reklam! Nu kom så fredagen och sanningens minut närmar sej. Vill någon ens ha oss. Själv var jag beredd att bjuda med upp till 15-20 någonstans men så plötsligt kom det förlösande att ICA Kvantum i Odensala dubblade. 20.000! Nu började det likna något. Sen ringde man från Hallströms verkstäder i Nälden och dubblade igen. Så går det till 40.000 kronor till Världens barn! Sen hände det otroliga ICA Kvantum ringer så åter och säger att man inte vill höja budet, men man lämnar kvar sina 20 laxar som en gåva!!! 60.000 kronor alltså. Vi i bandet vill härmed tacka först och främst Hallströms verkstäder och ICA Kvantum men även alla inblandade på Radio Jämtland för en lyckad dag. Tack, tack, det här vill vi göra igen. Vi kanske kan utveckla det hela med fler dagar, fler band? Vi måste i alla fall göra om detta. Spelningen sen blev väl vad man hade kunnat förvänta sej av ett band i vår kaliber. Medioker, slentrian, repetition, ståbas och kaffe/bulle är ord som kommer nära till hands. Vår publik utstrålade sökord som blåställ, höfterfäst, avstånd och hjärta. Tack även till er.

Kommer precis nu hem från ett litet träningsläger i Åre där vi repad lite på vår julshow som skall framföras på Aveny i Sundsvall och på Fjällgården i Åre. Det gick riktigt bra, dvs. att vi skrattade mycket åt lite. På kvällen gick vi på Broken och betalade lite åt mycket. Vi åt även en hel del.

För den som bryr sej om sådant så kan jag berätta att jag har klarat av min vita period galant. Sedan mitten av september fram till nu (slutet på oktober) och det har gått, som sagt, galant. Mitt mål är att nästa alkoholhaltiga dryck är farsans hemkryddade julsnaps i Börtnan den 24 december. Fy fan vad duktigt. Har faktiskt vistats i dom klassiska miljöerna av frestelse, där jag inte hade behövt köra eller nåt, och ändå inte tyckt det har kännts minsta knasigt. I många manliga miljöer är det många gånger ett barnsligt tjatande om varfördrickerintedu? Då kanske man svarar att jag inte tycker att det är värt att ta en taxi för 400 kronor till förmån för några öl. Jamenjagskabjudadejpåenjaävelja! Nej, det är verkligen bra. Sluta tjata så kan vi prata om nåt kul istället. Tjat om att folk ska dricka är ett enerverande skitprat. Jag kan nämligen bli skitfull och somna på Max toalett i Åre och sedan lägga en pizza i trapphuset på hotellet helt på egen hand, det behöver jag ingen hjälp med. Föresten kan jag tycka a det är ett jäkla trams att sjunga snapsvisor. Hemma i Börtnan brukar vi dricka fritt utan och någon säger till innan eller att vi måste sjung först. I Börtnan sjunger i regel efter det att vi druckit.

På tal om ingenting så har jag inte rakat mej sen i början på augusti. Jag ser förjävlig ut men jag skall hänga i en månad till för då ska vi knäppa bilder till revyn. Jag ser ut som en sjöfarande Arnljot. Många måste titta två gånger, men det får dom gärna göra... annars också!

Edert auktionsföremål och tillfällige nykterist

Patrik Zackrisson

2007-09-30
Julshow i Sundsvall och Åre
Patrik här igen. Nu jäklar vankas det julshow. Äntligen!

Som vanligt får man börja med att be om ursäkt att det tagit lång tid sen sist. Jag ska nog ta och köpa mej en egen dator så man slipper köa vid familjens. Jag har inte ens en engångsbiljett när sonen har åkband och där hamnar jag lätt i kläm. Reclame the datorer to the vuxet folk.

Nu vankas det många och mycket och massor igen. Skriva revy. Kom i fredags hem från Järvsö där jag och Mats Eklund låste in oss i en stuga och skrev revy, revy, revy. Om två veckor fortsätter vi i en stuga i Sälen. Vi ska, som vanligt, skriva till både Östersundrevyn och Motala lokalrevy. Vi är en del pärlor på spåret!

Torsdagar och Fredagar v. 48, 49 och 50 ska vi i Patriks Combo spela Julshow på resaurang Aveny i Sundsvall, samma ska vi göra på Fjällgården i Åre men då bara lördagar från v. 47 ochframtill v. 50.Äntligen, vi har ju aldrig hunnit med nåt sånt eftersom revyandet alltid tagit så stor plats. Man för en gångs skull struntar vi i det och gör det ändå. Hur vi ska hinna? Vi har bokat in två kortare träningsläger á två dagar. Ett hemma och ett i Åre. Idélådan är rågad och det handlar mycket om att lägga ner alla idéerna i en viss ordning bara. Bara. Bara det lilla. Oj, vad lite. Det blir bra, det känns. Vi satt igårkväll och väntade på vår tur i Klövsjö. Då kom det några riktigt aproliga grejer. Skrattar man själv, ja då är det säkert fler som gillar det. Patriks Combo tolkar julen. I det läget har men ju inte lovat nånting och ändå att det borde ha iallafall nåt med julen att göra. Så blir det!

Nyhet är också att vi är idetnärmaste klara med vår snöskoterdeal med Yamaha. Vår vinterkaramell snöskoterturnén kommer nästa säsong att framföras på tre stycken Yamahaskotrar med röda huvar. En Viking för den stora släden och två Venture lite för dom två lite mintdreochintefulltsåstora kälkarna. Nya elverk har också köpts in, av märket Yamaha, så lägligt. I vinter blir vi vassa, då ses vi först på dan någonstans i fjällvärlden, kanske med ditt företag som är ute på safari???, och senare på eftermiddan är det afterski på gamla fina Fjällgården i Åre eller Lindvallens världshus i Sälen. Sälen är en nygammal ort för oss som vi i år ska ta oss an, vi lirar afterski där från den 20 feb till den 27 feb. Väl komna då! OBS, det var ingen särskrivning utan ni ska verkligen komma väl. Väl komna. Ni behöver inte överdriva för då kan man bli lite väl komna utan bara lite lagom kommen. Ni kommer väl?

Åres veckor kommer att bestämmas inom kort och då skall jag genast informera ishockeymannen Niklas Wikegård om detta. Fick följande SMS av honom dagen efter en, för oss, vanlig dag på jobbet i Åre och Fjällgården. "Satan vilket drag. Tusen tack för en fantastisk upplevelse. Ni var grymma och jag är helt slut. Niklas Wikegård". Ni som såg Hockeykväll med nämde Niklas, 26 mars, kommer kanske ihåg att Patriks Combo låg på tredje plats på Niklas lista. Jag SMSade givetvis till honom och ifrågasatte tredjeplatsen med orden: "Tre? Va fan, har du nyktrat till?". Vårpå han svarar: "Hade inga rörliga bilder på er! Annars etta. Nästan nykter! Niklas". Då blev jag jublande glad och kände mer och mer att Niklas är en riktig turneringslirare, en som jobbar hem och är nyttig för laget. Han har ett lungt och säkert spel framför egen kasse, bättre än Mats Walltin på din tid och han har en speluppfattning som vida överglänser både Sven Tumba och Henry Roos. Nja, kanske inte Henry men många andra i vilket fall. "Big ice Afterski Niklas" som vi kallar honom i branchen.

Nä, nu tog det slut. Vi hörs!

Eder skoter och hockeykvällfantast

Patrik Zackrisson

2007-08-22
Tänt och släckt i rutan.
Hej alla stackare.

Sitter i Sky-city på Arlanda och reflekterar över livet och allt det där vid en dator. Kommer precis hem från en tvåveckors USA-resa. Har tillbringat en vecka med fru och son i Orlandoregionen med temaparker och allt vad det innebär, samt därefter en vecka med sonen i New York med avenyer och gator med allt vad det innebär. Restaurangmat i två veckor kan få vem som helst på fall, nu ska här lagas paltbröd med fläsk och det pronto. Idag!

I Orlando blev det inte bara temaparker, det blev även en del shower. Vi såg "Cirque du solei" eller hur fan det stavas. Snacka om att dom tagit cirkuskonsten till en ny level. Helt i tidens anda. Det känns som att både Cirkus Skott, Skratt, Bus och allt vad dom heter känns en aning gammalt. Vid sidan av själva nummren så känndes allt så nytt, kolla bara bandet och musiken. Den traditionella blåsbaserade musiken blir lam bredvid detta toppband med allt från violin till elgitarrer och syntar med kanonmusiker och tuffa arrangemang. Bravo! Där såg vi också dom bissart duktiga "Blue man group", om ni får chansen att se dom så gör det! Är man minsta intresserad av att skratta eller lyssna på musik så är man att grattulera. Det var för övrigt andra gången som jag och sonen såg dom, vi såg dom för första gången i Las Vegas för två år sedan. Grymt!

New York då? Tre musikaler blev det, Eric Idles "Spamalot", "Chicago" och "Lion king". Tre olika och tre supermusikaler. Tack för det.

Det har ju också varit Yra i Östersund och där hände som vanlig allt. Vi vill särskilt tacka alla trogna Stadsgårdenbesökare för ert fantastiska bidrag till showen. Lite ledsna är vi för att inte Maggi kom upp på staketet och sjöng med oss... faktiskt. Vi siktar på nästa år och litar på att landshövdingen kommer upp då! Välkommen, vi längtar redan. Men då kommer han med mustaschen och bugar och ber att få en dans. Tack Hulken och Buffalobillkopian, kompisen med Ständut-Blackpannbandet. Oh, vad det smakar mer att spela på denna underbara plats i Östersund...

Jag och mina revykamrater har varit på Revy-SM i Motala, där vi tävlade i fyra av fem klasser. Vi vann inga priser men vi vann mycket annat i form av annat. Garvsyra hade ett nummer med och det vann sin klass och det gjorde det med besked - Bengt i Bymans rules! Grattis och bra gjort! Combon underhöll också på banketten. Där gick det bättre, vi blev utsedda till kvällens enda och bästa och enda, igen, band. Ett bra band med en bra publik, ja, då blir det bra.

Nu till ett lite sorgligare kapitel. Jag har kommit till det tråkiga insikten att höstens bygdegårdsturné, som jag och Lena Ljung skulle sätta upp, måste ställas in. Trots att det gått så bra med förberedelserna i form av att skriva och spåna finns inte tiden att få ihop det hela. Det är så mycket annat som ska tryckas in i form av skriva/repa nyårsrevy, göra klart bandets dragspelsskiva, hinna med sej själv så någonting var tvunget att ryka. Planerna just nu är att showen skall sättas upp någon gång i framtiden, förmodligen nästa höst. Tråkigt, tråkigt, tråkigt... det skär verkligen i hjärtan att släppa projektet, särskilt när nästan allt är färdigskrivet. Den största tidsfaktorn är nog ändå att boka in alla ställen vi skulle komma till. Att se till att biljetthantering skulle fungera på alla platser, att all annonsering skulle klaffa, trycka biljetter, all administration som det innebär. Man är nog mer konstnär än administratör! Nästa höst, då jäklar!

Nä, nu väntar vårt anslutningsflyg till Östersund så jag måste ila. Snart är det älgjakt och då ska den andra delen av min ledighet ta vid. Orlando och New York väger ganska lätt bredvid Börtnan och Galberget.

Trevlig tid önskar Eder resenär och vapenägare

Patrik Zackrisson

2007-07-18
Träningsläger i Åhus
Ledsen att det tagit sådan tid sedan jag skrev sist. Men tiden går fort när man har roligt och det har jag haft. Hoppas ni &så haft det. Det har varit fullt upp med spelningar och ledighet och annat arbete i form av att skriva nya shower och gräsmattor och hemman och Börtnan. Jag och min sån bodd ett tag i Börnan hos Momma, för han har sommarjobbat i Svenstavik som målare. Då Momma inte har någon webuppkoppling har det liksom varit trögt på IT-fronten.

Jag köpte för några veckor sedan en gammal ståbas från 50-talet, som en gång ägdes av den legendariske körskolläraren Olle Molund i Östersund, en gång medlem i "Mark Olssons Orkester". En skönhet som dock behövde en liten uppfriskande renovering. Nya strängar, mikrofoner, justeringar osv, osv... Vet ni hur länge det tar för en bassträng att äta upp ett långfinger och ett pekfinger? Ca: 30 anslag, sen är det en blåsa. 60 anslag så är det ett sår. 100 anslag så är det in på bara benet. Då kan man inte ens räcka basen långfingret, så ont det gör. Vi i bandet har varit på en veckas turne och spelat i bland annat Kristianstad och Åhus, där kom vi i kontakt med en kille vars far spelade med Bröderna Färm. Han lånade ut sin fars ståbas till oss i tre dagar för att vi skulle få repetera lite inför den stundande Storsjöyran. Stort! Det är så stort så man vill gråta, men vi håller oss. Tack Conny för ditt fina och hjärtliga engagemang för oss, vi är oerhört tacksamma för detta. Nu kan vi slå bort en myt. Att alla Skåningar är inte feta och dryga. Conny var inte det minsta dryg, kanske lite fet men inte farligt alls. Tack!

I lördags kännde vi på festivalsommaren lite grann på Kristianstad-dagarna. På lilla torgen fick vi avsluta festivalen inför ett antal hundra/tusen (svårt att avgöra) människor. Sen sommrade vi oss vidare till Handelsbaren i Åhus och gigade tre kvällar där till mångas glädje, inte minst vår egen. Våra Lasse-Stefanz-imitationer funkar väligt bra här nere iochmed att LSz kommer ifrån trakten. Tjoho! När vi nu är här nere så är LSz på norrlandsturné och kan inte komma att se oss... MÖG. Men Olle Jönsson fru skulle visst titta förbi ikväll onsdag. Vi får se hur vi ska tackla henne. Jag måste hitta på nåt bra att säga om Olle... nåt... va fan som helst. Jaja, jag kan ju alltid säga att han har fina trummor eller nåt... ja va fan som helst.

Vi skulle ju &så träna rent fysiskt här nere och det struntade vi i helt och hållet och har bara levt livets glada dagar med sköna efterfester med ståbasjam och härliga sovmornar med inte ståbasjam. Nåväl tiden lider...

Vi hörs! Eder motionär och kontrabasist

Patrik Zackrisson

2007-06-13
Povel och Richard
Hej igen.

Det var ett tag sedan och det har sina randiga och fyrkantiga skäl. Jag får ota frågor i stil med att: -Du tar väl inte ut dej?, -Du stressar väl inte ihjäl dej? osv. Jag har nu kommit på ett bra svar på dessa frågor. Devisen lyder som följer: Fullt upp, då gör man en sak i taget utan att sakerna hakar i varandra. Ibland utan tid att vila emellan i och för sej, men en sak i taget. Stress, då hakar sakerna i varandra och man måste låna tid av en sak för att hinna med en annan. Jag har fullt upp!

Har den senaste tiden skrivit mycket nytt material till min och Lena Ljung-Falks höstturné. Ca: 15 nya låtar av skiftande karaktär. Några roliga låtar, nån relationsproblematisk, någon liten bagatell om inget and so on. Lite av varje alltså. Ser fram mot detta mycket, jag tror det blir kanon. Har också kommit igång med min hemstudio där jag spelat in en del bakgrunder till showen och det har varit inspirerande och tidsödande.

Sista tiden har också gått i sorgens tecken. Dels har Baron Povel Ramel gått ur tiden, det känns både vemodigt och sorgligt. Att det hände Povel gick ändå att få ihop med tanke på att han var rätt så gammal, men vad som är svåre att begripa är att några dagar senare lämnade Richard Holm, basist i dansbandet Jannez, jordelivet i en tragisk MC-olycka. 46 år gammal med tre barn i skolålder, det skär i hjärtat. Skrev en liten dikt till Jannez hemsida och deras gästbok.

När livet plötsligt nynnar på en annan sång.

När strängen slutat vibrara en sista gång.

När turnévägen svänger åt helt fel håll.

När inget annat spelar minsta roll.

Vem ska nu äcka upp i samvaron

när man tappat basen i tillvaron?

Vi tänker på er alla fyra och era familjer. Patriks Combo

På lördag den 16/6 är det minnesstund i Laxsjö kyrka och vi i Combon har fått den fina och ärofyllda frågan om vi vill deltaga och spela några låtar då. Stort och starkt. Vi ställde in en spelning på Frösö zoo den dagen för att kunna närvara. Stort och Starkt.

Tillbaka till Povel. För några år sedan fick jag och Mats Eklund ett revy pris som heter "Povels penna". Det priste går till revyförfattare som verkat i Povels anda. Klart man blir stolt över något sådant. Vi skrev ett tackbrev till Povel.

Börtnan den 31 september 2004

Käre Povel!

Först och främst vill vi tacka så mycket för senast. Det var, som sagt, mycket trevligt och lärorikt, för att inte säga intressant. Att vi dessutom fått en utmärkelse som bär ditt namn gör inte saken sämre (Povels Penna). Vi vill också passa på att tacka för allt annat som vi fått av dig genom åren: ett parti kokosnötter, en flaska curaçao, ett tjog skor som du tagit av dig, en strut karameller, en flaska punsch (visserligen utan is men ändock), ett knippe purjolök, två portioner Sukiyaki, en häst som hette Sverker, det hemgjorda smöret, en skiva från Harlem, det gamla rucklet (det ligger faktiskt kvar än idag), ett underbart kort, en kaka pemmikan, en blommig falukorv (nej, den fick vi ju av Hasse, så glöm den), en fet liten hund, en hög med prima virke, en finsk klocka, en liten knubbig tvål samt en livad fågelholk. Men avslutningsvis undrar vi: var det verkligen nödvändigt att köpa oss en zebra?

Än en gång varmt tack Povel för allt detta och hoppas att Susanna hade det trevligt i Mölle. Momma hälsar och tackar för kanelcylindrarna.

Mats Eklund & Patrik Zackrisson

P.S.

Vi diggar dig!

Att vi alla diggade Povel är så tydligt med allt vad han gav. Richard gav lika mycket, skillnaden är bara att hans saker inte syndes lika mycket som Povels. Vi saknar er bägge. Nu kanske Richard sitter med i Povels revyorkester och Povel får lära sej "Shinging rose". Rock on!

Tack för att ni lyssnade, nu är det bara slut kvar, eder

Patrik Zackrisson, Diktskrivare och tackbrevsförfattare

2007-05-16
Peter Stormare
Hej, på er alla och hjärtligt välkomna hit. Det är inte alla som hittar hit nämligen.

I lördags var Combon och spelade i Valsjöbyn på årets fest. Där var det nämligen stor avslutning på filminspelningen "Varg". Där kunde man se alldeles tvättäkta samer, eller lappar som dom själv ofta kallar sej, man kunde träffa klädansvariga, ljud och ljusfolk och allt ni kan tänka er. Den stora behållningen var att filmens huvudrollsinnehavare inte kunde hålla sej från att springa upp på scenen och ta gitarren och dela mikrofon med undertecknad. Det är väl inget märkvärdigt med det? Jo, för i den här filmen hette huvudrollsinnehavaren Peter Stormare. Glad och trevlig var han. Det var för övrigt hela gänget, stod länge och pratade med klädavnsvariga Karin Sundvall från Luleå om gemensamma beröringspunkter. Som gammal revymakare och Hasseåtagefan var ändå min stora behållning att få byta en blick och få tummen upp av filmens regisör Daniel Alfredsson. Han är slående lik sin far. Stort! När vi hade packat ihop och de flesta i publiken &så borde gjort det så lade vi märke till en skön detalj, så som det ju blir när ett filmteam från Stockholm kommer till lilla Valsjöbyn och dess innevånare. Ensam på golvet dansade en normallång same med en relativt lång kvinna från filmgänget. Mannen nådde ganska precis upp till brösthöjd på henne och hans högerhand nådde precis runt till delen strax under lägre delen av ryggen. Hon envisades med att ideligen lyfta upp handen men den levde liksom ett eget liv där bak. Liksom hans ögon &så gjorde. Ska man vara ärlig så gjorde han bara det vi hade lust med! Bra jobbat polarn. Och tack alla där uppe för en bra fest.

I går kväll var jag och Anders med respektive på Storsjöteatern för att titta på föreställningen "Ett himla liv". Den består av funktionshindrade som sjunger, dansar och sketchar. Dom var, som vanligt, helt i en egen liga. Höjdaren för oss var naturligtvis Christian som var Patrik´s Combo!!! Nu valde han att köra en av våra covers nämligen "Min jojo" med Jigs. Christian stod bakom en liten synt och hade med sej en ganska stor pappersjojo som han gjort själv. Ett himla liv rules! Vi i Combon har &så varit med och sponrat verksamheten och det tänker vi fortsätta med.

Vad övrigt är är tystrnad.

Patrik Zackrisson, Regisör och imitationsobjekt

2007-05-10
Va kul att ni hittat hit &så!
Hej alla läsare av det här. Nuuyyyüüyuu ska ska det bli kul att skriva lite fritt om vad som är på gång och vad som inte blev av. Under hela våren har frågorna kring vår Lasse-Stefanzskiva strömmat tätt. Svaret på varför skivan som skulle komma ut i slutet på Januari är lite obegripligt även för oss, men det har helt enkelt dragit ut på tiden. Vi har nu spikat att skivan ska ska vara klar före midsommar och det ligger stor rimlighet i detta. Det kommer att kunna köpas via vår webbaffär eller ute på våra spelningar samt andra försäljningsställen som hör av sej.

Nya projekt:

I pipen, läs pajpen, har vi ytterligare ett samarbete med våra vänner på Rix-FMs Morron-Zoo. Roger, Titti och Gert har gett oss fria händer och det kommer att bli en tvärsjuk jubel och klangsuccé. En liten ledtråd är: Tut! Hoppas att dett drar igång vilken vecka som helst.

Just nu sitter jag mest och skriver på lite nytt material, har två sköna låtar på Jamska på G till Combo´n och fler kommer säkert. Yranpublik - gör er redo. Men mest just nu skriver jag mest texter och musik till en bygdegårdsturne som skall gå av stapeln i höst. Det är jag och den fantastiska Lena Ljung som ska dra ut i den jämtländska och härjedalska landsbygden och underhålla. Vi är rätt lika varandra, det skiljer faktiskt bara 30 cm mellan oss, och det är ju inte så farligt. Arbetsnamnet är "Vardag i början på veckan i byn" och ska spelas just i byn, i början av veckan. Vi får se vart det landar.

Fick förresten för någon vecka sedan reda på att vi i Östersundsrevyn fick med fyra nummer till Revy-SM i Motala. Fyra nummer av fem möjliga och därmed tangerar vi vårt eget rekort från ifjol. Då blev det ett SM-tecken (La Sveg) och ett sidopris "Bästa radiomässiga nummer" (Det brinner i knutarna). Jobbar för övrigt just nu &så med att spika nästa års ensemble och folk runt omkring. Det ska ska snart vara klart.

Vad övrigt är, är tystnad.

Eder Patrik Zackrisson, kreatör och modeskapare

2007-05-08
Nu är det dags...
Nu har vår webbhackare byggt om vår hemsida så att från och med nu så kommer Patrik att veckovis skriva vad som händer i bandet eller hur bilen går, vad han har ätit... vad Anders har gjort i veckan... Hur man låter stegen jobba på bästa sätt... hur man jobbar och sicksackar med benen...ja, det kan väl vara om vad som helst. Vi har väl lanserat ett slags nyhetsbrev kan man säga. Så... nu över till Patrik Zackrisson!

/Thomas